Pappa jobbade helg, så vi fick åka alla tre till Luciens gympa idag. Det gick väl inte jättebra... Lucien sprang iväg och klättrade upp för en spiraltrappa utomhus utan att jag kunde stoppa honom. När han kommit upp bröt han ihop för att han var så högt upp. Jag fick komma upp till honom och trösta, men hade svårt att ta mig ner med Wendela I sjalen, tills en annan förälder kom och räddade mig. 

 

Lussen är ju i en "jag kan allt"-fas, vilket resulterar i att han ofta slår sig. Gympan är således något av ett självmordsuppdrag för honom. Han vill gärna balansera på de farligaste höjderna och kastar sig ut från allt möjligt. Det är ett under att ingen brutit något än när jag är lite föräldrahandikappad med en bebis på magen. Så det blir väldigt mycket tillsägelse om saker man inte får göra, vilket såklart inte är kul för någon. Han hade visserligen roligt, men även lite svårt till och från. Juni var gnällig och ville att jag skulle lämna Lucien själv så hon och jag kunde gunga i lianerna. 

 

Hemma igen spelade vi spel. Det har blivit mycket spel på sista tiden, såå roligt nu när barnen är så stora att vi alla kan spela tillsammans.