Inatt åkte pappa till USA. Juni var ledsen på morgonen och svår att trösta. Hon ville ingenting, bara att pappa skulle komma hem. Hon var rädd att han kommer flytta dit. Hon ville absolut inte gå till kyrkans barntimmar, så vi kom överens om att jag skulle fråga om jag fick stanna där idag. Det fick jag. Juni var fortfarande ledsen i början, men det var härligt att se hur hon började tina upp och efter en stund var hon precis som vanligt. Hon kanske upptäckte att livet fortsätter som vanligt ändå. Hon pärlade ett fint halsband och armband till pappa i alla fall.